7 september 2009
Min mamma har haft progressiv MS i många år och den gick fort fram, hon sitter i rullstol och kan inte röra sig, man får mata henne och hon har assistenter dygnet runt. Nu har det börjat med att hon knappt kan svälja varken mat eller dryck så alla dessa läkare som påstår att det inte skulle vara dödligt,,, va f-n ska man kalla detta??? Jag VET att det inte är långt kvar nu, hon åkte in i natt på sahlgrenska eftersom hon har höga febertoppar som kommer och går. Kroppen håller på att stänga ner sakta och det är ytterst plågsamt för henne... Bitter? Ja!! Jag vill rikta stark kritik mot MS Teamet Sahlgrenska/Mölndal, speciellt mot samordnaren där (mer arrogant människa får man ju leta efter), har god lust att namnge men det får man ju inte.. Allt har missköts från första början och nån gång ska jag berätta hela hennes historia hur hon har blivit behandlad. Så jävla ledsen och besviken för min mammas skull.
Jag hatar denna jävla skitsjukdomen!!!!!!!!!!!!!!!!!
// Trasig själ
8 september 2009
Tack alla för era inlägg, ni har precis gjort så att jag INTE känner mig som världens ensammaste människa. Har även fått privata mail med tips ang sjukvård. En rekommederade stamcellsbehandling men om jag inte misstar mig så är denna ganska dyr. Jag vet att hon ansökt, pratat med läkare men den "kostar ju mycket" ca 200 000 kr. Min mamma är född 1955. Kan det vara så att hon är för gammal? Eller för sjuk? Är dt någon som prövat? Ibland när jag kommer dit sitter hon och gråter och undrar varför dom inte vill hjälpa henne? hon tycker att enda utvägen är självmord i Schweiz vilket jag tycker är helt vansinnigt, men samtidigt känner jag mig egoistisk som bara låter henne sitta där och ruttna bort.. HUR ska man göra för att hjälpa? Jag trodde jag betalade skatt för alla ska få sjukvård och behandlingar men nu är det tydligen bara vissa.. Sorry att jag bara spyr galla...Bara så jävla ont i hjärtat, kan inte gå på stan med min mamma, eller göra allt som mammor å döttrar gör ihop... Tack ALLA så himla mycket, ni har gjort mer än ni anar MEGA KRAMAR
20 september 2009
Jag håller med om vissa mail jag fått...VARFÖR FINNS DET INGEN INFO OM HUR ILLA DET KAN BLI????
Verkar som om infon slutar vid "jag lever med MS och går med käpp typ"
För förra veckan åkte min mamma in akut för febertopparna, det visade sig att det var blodförgiftning som upp kommit av kraftig urinvägsinfektion..Bakterierna hade kommit ut i blodet...Suck...Man orkar snart inte mer...snyft...
20 oktober 2009
Har inte varit inne här på ett tag, livet bara går i 180 hela tiden, men idag så fick jag ett samtal från mammas assitenter om att hon var på väg till sjukhuset pga av att vårdcentralen upptäckt att hon har fått infarkt på hjärtat. Åkte givetvis upp direkt, kl 1930 var jag tvungen att åka hem, ringde nu kl 2140 och kollade och då hade hon legat och väntat efter röntgen på att få träffa läkare sen halv fyra. Och fortfarande inte fått svar??!! Man borde ju inte bli chockad man det är helt sjukt hur sjukhus kan vara så ogästvänliga för sjuka. Hon har legat på en hård sjukhussäng hela tiden, fick ju inte sätta henne i rullstolen så klart. Man kan ju bara tänka sig hur ont det måste göra när man är total förlamad.. Ibland önskar jag att hon fick en spruta så hon bara kunde få somna in och vila i frid, samtidigt vill man ju ha sin mamma i livet även om hon är sjuk. Så jobbigt att bara ha alla dessa känslor hela tiden, ibland blir jag tom svartsjuk på kompisar som har friska mammor som dom kan gå på stan med, sitta på fik och skvallra..Längtar efter min mamma...buhu..
16 mars 2010
Längesen jag skrev igen och tyvärr blir det bara dystrare varje gång. Luften går ur en liksom, hon bara ligger där och väntar på att få somna in och jag kan inte hjälpa till på något vis.
Hon sa till mig; det bekymmrar mig att jag inte kan hålla mitt blivande barnbarn, (jag väntar barn 1 maj) också började hon gråta, jag sa till henne att det löser vi, hon får ligga bredvid dig i sängen.
Min lilla mamma, känns som hon hänger kvar mest för att få se sitt barnbarn. Försöker köpa med mig ngt gott varje gång jag är där men det är ju så svårt att äta, hon kan ju knappt tugga eller svälja längre.
Hon ber mig hjälpa henne men vad ska man göra? Någon som har tips? Har hört om läkare som "hjälper till/påskyndar", låter kanske helt fruktansvärt men hade man varit där och träffat min mamma så hade man förstått. Man får många tankar...
Vem bestämmer om ett liv är värdigt?
Den sjuka eller samhället?
Rätten om att bestämma om sitt egna liv är ju inte självklart.. eller? Det är svårt att bita ihop och vara stark ibland :(
Kram till alla där ute...
24 april 2010
Hej alla och tack för alla mail
Förlåt först för att jag bara skriver deppigt och argt..
Igår var jag och hälsade på henne på Sahlgrenska eftersom hon ligger inne pga att hon kräks och haft feber ett tag nu.. (Hon hade även lunginflammation,vatten i lungorna, hål på tolvfingertarmen, hemsjukvården menade att detta bara vara förstoppning innan det blev så pass allvarligt så hon fick åka till akuten..En jävla sjuksyrra som tror hon kan ställa diagnoser!!!)
Tyvärr kom läkaren in med väldigt dystra besked, hon hade bröstcancer förra året och fick ta bort ena bröstet (som MS inte är nog) nu har det spridit sig till lungorna och hon är för svag för behandling. Hon kan få behandling om hon vill givetvis men som läkaren sa hennes kropp är kraftigt försvagad och behandlingen kommer med största sannolikhet ta dö på henne...jag tror inte hon kommer ta den vilket fall..Hon vill bara dö nu...
Jag sitter här i chock även om jag visste att något var fel samt att det skulle sluta så här. MS teamet har helt övergivit henne för länge sen eftersom hennes MS är så svår och "man kan inget göra"..
Jag e så bitter, besviken, ledsen..jag hatar MS!!!!...Jag vill bara ha min mamma hos mig, fick barn för 2 veckor sen, en liten flicka, jag vill att hon ska ha sin mormor här men det går inte..
JAG KAN BARA INTE FÖRSTÅ DET...Varför hon? Varför någon? Varför finns MS? Varför ska alla fina goa männskor här och där ute drabbas?
Mamma jag älskar dig och vill inte att du ska dö..buhu..
5 juni 2010
***MIN MAMMA***
19 Juni 1955
Har idag 5/6 somnat in i stillhet.
Min älskade mamma nu är du fri, fri att göra vad vill.
"Jag gick till skogs för att leva medvetet. Jag ville leva
innerligt och suga märgen ur livet. För att utdriva allt som ej är liv och inte vid min död upptäcka att jag aldrig levat...."
Mamma jag älskar och saknar dig
Ms:en och cancern tog hennes liv.
Tack alla för att ni varit sånt stöd här inne på portalen
Glöm ej MS fonden samt cancer fonden.
Jag kommer finnas kvar och stötta er såsom ni stöttat mig. Kram från mig