Hej!
Trevligt att du som neurolog är intresserad av att veta mer om CCSVI. Det är trevligt att även andra tittar in här oavsett om du är sjuksköterska, patient eller bara intresserad.
En del svenska neurologer är medlemmar i MS-sällskapet. Så här skriver de på sin hemsida:
"Under ECTRIMS presenterade flera forskargrupper data som talar mot de som rapporterats från prof Zamboni. T ex undersökte en österrikisk forskargrupp med stor erfarenhet av MRIforskning järninlagring hos människor med MS, CIS och kontroller. Deras slutsats var att järninlagring vid MS är ett epifenomen, d v s en konsekvens av MS-sjukdomen. SMSS bedömning är att:
* Initiala data från prof Zamboni inte har hållit för vetenskaplig granskning.
* Om en association mellan CCSVI och MS finns, är den avsevärt svagare än vad somrapporterats initialt.
* Det saknas vetenskapligt stöd för att CCSVI orsakar MS. Data som talar för en association stöder däremot att MS orsakar CCSVI, eftersom förekomsten av CCSVI ökar med stigande sjukdomsduration.
* Det saknas vetenskapligt stöd för kärlkirurgisk/interventionell behandling vid CCSVI och sammantaget avråder SMSS från den typen av behandling.
Det är mycket förvånansvärt och beklagligt att MS-sällskapets styrelse dragit sådana slutsatser. Jag ska förklara varför.
Att påstå att initiala data från prof Zamboni inte har hållit för vetenskaplig granskning är direkt felaktigt. Redan 2010 kom Buffalostudien som, trots att man använde fel metod bekräftade att det finns en koppling mellan MS och CCSVI. Vad neurologerna hängde upp sig på vad att det också fanns "friska kontrollpersoner" som också hade förträngningar och med det avvisade svenska neurologexpertgruppen teorin. Det visade sig bero på att metoden var fel och en ny större studie med rätt metoder har påbörjats.
I samma veva kom flera andra studier. Bland annat från jordanska radiologerna Al-Omari och Rousan som definitivt bekräftade teorin (se länk nedan).
Nästa argument som MS-sällskapet har är
"Om en association mellan CCSVI och MS finns, är den avsevärt svagare än vad som rapporterats initialt."
Jag förstår ärligt talat inte hur man kan skriva en sådan kommentar. Bara det faktum att det finns ett klart samband, vilket också Umeåstudien visade, är skäl nog att påbörja kontrollerade studier i Sverige. Teorin är fortfarande ny. Det upptäcks ideligen nya infallsvinklar och förbättringar i både undersökningsmetoder och ingrepp. Till exempel försöker man undvika stentar och använder istället större ballonger som ger bättre resultat.
Nästa kommentar som MS-sällskapet gör är:
Det saknas vetenskapligt stöd för att CCSVI orsakar MS. Data som talar för en association stöder däremot att MS orsakar CCSVI, eftersom förekomsten av CCSVI ökar med stigande sjukdomsduration.
Här bekräftar ju de själva att de finns ett samband vilket de samtidigt försöker förneka.
Det saknas vetenskapligt stöd för kärlkirurgisk/interventionell behandling vid CCSVI
Gör det? Tills idag har över 12 000 personer behandlats! De allra flesta har uppnått förbättringar. Självklart läker inte de skador som redan uppstått i hjärna och ryggmärg, till det krävs andra åtgärder.
Detta leder till att MS-sällskapet drar slutsatsen:
sammantaget avråder SMSS från den typen av behandling.
Vad sorgligt! Att svenska läkare motarbetar en möjlighet för individer med MS att bli bättre, ja kanske rentav friska! Det måste vara mot all läkaretik!
MS-sällskapet ger en mycket enkelriktad bild av CCSVI. De fokuserar bara på uppgifter, som främst kommer från andra negativa neurologer.
Fakta är snarare att:
Att MS har ett samband med vaskulära (kärlrelaterade) problem har hävdats sedan början på 1800-talet. En av de allra första som sägs ha beskrivit MS i vaskulära termer var Cruveilhier redan före 1840 (enligt Putnam). 1863 påtalade E. Rindfleisch att han funnit blodansamling (engorged vessels) mitt i varje lesion. Tanken blev att fortsätta att leta efter den primära orsaken till MS i det venösa systemet. Några år senare beskrev Charot (1868) tilltäppta blodkärl (vascular obstructions) vid MS. 1916 undersökte den skotske läkaren Dawson, MS-hjärnor i mikroskop. Han beskrev därefter inflammation runt blodkärlen och skador på myelinet. 1936 upptäckte Putnam kärlrubbningar vid MS. Han konstaterade I sin forskning om lesioner att tromboser i små vener kunde vara den underliggande mekanismen för plack. Punam gjorde experiment på hundar där han ströp blodtillförsel i vener. Inom ett år hade hundarna utvecklat symtom som liknade de vid MS. 1942 fortsätta Dr Robert Dow och Dr George Berglund med Dr Putnams forskning och de fortsatte hitta venösa kopplingar till MS-lesioner. 1950 Dr Zimmerman och Netsky fortsätter med Dow & Berglunds forskning, och konstaterar att skadorna är verkligen venösa i naturen, men menade att de inte orsakas av små blodproppar som Putnam misstänkte. På 70- och 80-talet fann Dr Alfons Schelling, efter år av forskning, en koppling mellan de venösa passagerna som går genom skallar och MS. Han upptäckte att det fanns övertryck i cerebrala/spinala venösa systemet.
Hur kommer det sig då att forskning idag främst rör autoimmuna teorier och immunmodulerande läkemedel?
Det finns inga bevis att MS verkligen är en autoimmun sjukdom! Trots det ges alla nyinsjukna immunmodulernade läkemedel. Vilka effekter ger det på sikt om det visar sig att MS inte är autoimmun?
Länkar:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20351667
http://www.mssallskapet.se/