Jag vill påminna om att det (ännu) inte finns någon fastlagd vetenskaplig förankring utan CCSVI är en helt ny teori under prövning! CCSVI som sjukdom är dock fastlagd, däremot är inte kopplingen till MS klar.
Rent praktiskt går det till så om man åker till ex. Polen eller Bulgarien att de först undersöker en noga (synundersökning, MR, färgdoppler m.m.). Påvisar Doppler förträngningar går man vidare till venografi. Det som undersöks är halsvenerna samt azygosvenen.
Det är själva ingreppet då man går in med ett tunt rör via ljumsken in i venen och tar sig den vägen upp till halsvenen. Där påträffas förträngningen och ett ännu tunnare rör med en "ballong ytterst träs in i röret. När man kommer till förträngningen pumpas luft in som vidgar venen, det görs flera gånger tills man på skärmen ser att förträgningen släppt. Skulle den sacka ihop igen finns det en del som sätter in en stent (det är det som är kontroversiellt då stentarna är gjorda för artärer). vill man inte ha stent kan man säga det. Personligen tror jag att särskilda "venstentar" snart kommer ut på marknaden... förfaringssättet heter angioplastik/ballongsprängning/ballondilatation, Googla gärna själv och läs mer...
DET ÄR MYCKET VIKTIGT ATT DEN SOM GÖR UNDERSÖKNINGEN KAN VENER!!! INGEN HAR DENNA KUNSKAP I SVERIGE IDAG AVSEENDE HALSVENERNA!
De som kan ex. venerna i benen anser sig inte kunna de i halsen...
HUR SKA DET UNDERSÖKAS?
Dr Zamoni har betonat vikten av att man lär sig hur det ska undersökas. Gör man inte rätt lär man inte hitta något... Det Zamboni förordar är färgdoppler samt venografi.
Det är skillnad på vener och vener och vener och artärer...
Blodet slungas ut från vänster kammare till stora kroppspulsådern med sådan kraft att det ska driva runt blodet genom kroppen (cirkulera). Det har då ett högt utgångstryck som ska räcka för att driva blodet genom kroppen. Blodet kommer sedan tillbaka till hjärtat via hålvenerna och har då knappast något tryck alls. Artärernas väggar är tjockare och mer muskelrika än venernas eftersom de utsätts för högre tryck. Artärerna förgrenar sig och blir mindre och mindre. Blodet går vidare genom kapillärerna, där ett ständigt utbyte av näringsämnen och slaggprodukter sker. Kapillärernas väggar är mycket tunna och består bara av ett cellager. Därför kan vätska, näringsämnen och avfallsprodukter med lätthet passera till och från vävnaderna. Därefter återförenas kapillärerna med små vener som löper samman till allt större vener.. Slutligen tömmer venerna sig i hjärtat. vener nedanför ljumsken är försedda med klaffar som endast tillåter blodet att flyta i riktning mot hjärtat, tillsammans med venmuskulaturen bidrar pressas blodet tillbaka till hjärtat annars skulle blodet rinna åt fel håll på grund av tyngdlagen. På grund av lägre syrgashalt är blodet genom venerna mörkare än blodet i artärerna. Flödet i venerna är mycket långsammare och pulserar inte så som i artärerna. När man undersöker vener är de alltså "slappare" (och ändrar "form") än vad artärerna är.
Det krävs erfarenhet för att lyckas undersöka vener. För att bättre förklara detta använder jag information om venös insufficiens, alltså förträngningar i benens (och ibland i armarnas) vener så behöver ingen oroa sig för att det är en "Zambonieffekt" eller "hitte på" från honom...
ULTRALJUDSUNDERSÖKNING
På 80-talet började man använda bildgivande ultraljud (s k B-mode) för att man skulle kunna se djupa ventromboser. När Dopplertekniken (lyssna på kärlet) infördes kunde man också utvärdera flödesförhållanden. Vitsen med ultraljudundersökningarna var att man skulle slippa göra ett ingrepp (vasivt) som vid flebografi. Utvecklingen gick vidare och färgdopplern kom kunde upptäcka djupare tromboser samtidigt blev också bildupplösningen bättre. För patienterna med benvenproblem undersöks de i liggande ställning (gärna med sänkta ben) och sittande för optimal venfyllnad. Frekvensen ställs in på lägre frekvens. Det krävs olika tekniker för olika vensystem,varför en kombination av olika metoder ofta används. Särskilt viktigt är det med tvärsnittsprojektion annars kan man missa dubblerade vensegment. Det viktigaste enskilda kriteriet är kompression, oftast används färgdoppler för att man ska se venen och eventuella anomalier.
I tvärsnittsprojektion komprimeras venen med ultraljudsgivaren och vid ventromboser är det igen trombos om venen kan komprimeras helt, metoden är svår att utföra på vissa vener. En pulsad Doppler används för att mäta blodflödet. Avsaknad av flöde i en synlig ven är ett direkt tecken på trombos. Med färgdoppler (färgduplex) kan man snabbt avgöra läget för olika vener och också flödet. De felkällor som finns är i hög grad relaterat till undersökarens vana. Är patienten immobiliserad försvåras undersökningen om de ex inte kan sitta. Tjocka venväggar påvisar ett kroniskt tillstånd. Färgdoppler har bra samstämmighet med flebografi.
Högupplöst färgdoppler (ECD = high-resolution echocolour Doppler) och transkranial färgdoppler (TCCS = transcranial colourcoded Doppler sonography) som representerar en idealisk metod att undersöka hemodynamiken av cerebralt venöst återflöde.
Tilläggas kan att ECD påvisar vilka vägar det extrakraniella utflödet tar enligt följande:
* De inre jugularvenerna (IJV) är den dominerande vägen i liggande ställning, vilket bekräftas av en ökad tvärsnittsyta (CSA) av den inre halsvenen i samband med ökad blodvolym i denna ställning, och
* omdirigering av venöst flöde utmed ryggradens venerna (VVs) förekommer i upprätt läge, med kompatibel minskning av CSA i IJV.
Olika ultraljudsmetoder:
B-mode (Brightness Mode) - 2-dimensionellt, endast bildgivande
Doppler = använder "Dopplereffekt för att påvisa blodkroppar i rörelse (flödeshastighet), Pulsad Doppler mäter på ett specifikt djup
Duplex = Flödeshastighet och 2-dimensionell bild (B-mode+ pulsad doppler)
Färgduplex (triplex) = Duplexteknik men med färgkodning av Dopplersignalen (färgdoppler) Flödesinformation kan fås över hela bilden och bildgivning och flödesinformation kan fås samtidigt i fler akärl över större områden.
Det finns också en utveckling av färgdopplern Power Doppler med högre känslighet.
FLEBOGRAFI (Venografi)
Redan på 20-talet introducerades Flebografi för undersökning av djupa vener. Metoden anses vara "gold standard" (referensmetod). Det krävs god kännedom om vener för att veta vad man ska leta efter på grund av att venerna är slappare än artärerna och ändrar form (däremot sitter förträngningen på samma plats tills den löses upp).
VAD ÄR DET FÖR INGREPP MAN GÖR?
Själva ingreppet är egentligen mycket beprövad och ofarlig. Angioplastik förekommer inom kärlkirurgin sedan en tid. Det man gör och som anses "farligast" är att man sprutar in kontrast, det är alltså en form av röntgen där man ser på en skärm hela proceduren (när röret når förträgningen och ballongen pumpas upp). Som patient kan du själv titta på skärmen. Det finns en viss infektionsrisk alltid när man gör ett ingrepp. Blödningsrisken är mindre när man går in i en ven än om man går in i en artär pga att blodet inte flyter lika fort i venen som i artären.
Det är lika viktigt med venografin att den som utför det vet vad den gör.
MR och DT-venografi
MR och DT-venografi är naturligtvis begränsade i utvärdering av cerebral venös hemodynamik i olika ställningar och andning. Det går ju inte att sitta i en MR/DT. Men DT-venografi ger utmärkt morfologisk (form) men statisk information.
NY DOPPLER -FRAMTAGEN FÖR CCSVI!
Som kommer att användas i Buffalo studien CTEVD fas II, som inkluderar de 500 som ingick i fas 1 samt ytterligare 500 personer. Tiotusen individer har anmält intresse till att deltaga!
http://ccsviworldwidevictory.com/BuffaloNewYorkResearch.aspx
Mer länkar:
http://www.folkbildning.net/sjukvardstolkning/m2_6.htm
http://www.google.com/search?q=vener+reflux&rls=com.microsoft:sv:IE-SearchBox&ie=UTF-8&oe=UTF-8&sourceid=ie7&rlz=1I7GFRC_sv
http://www.sbu.se/upload/Publikationer/Content0/1/blodpropp_2002/kapitel3/3.4_Ultraljud.pdf
http://www.praktiskmedicin.com/sjukdom.asp?sjukdid=746&code=21428
http://www.praktiskmedicin.com/sjukdom.asp?sjukdid=746
http://www.sbu.se/upload/Publikationer/Content0/1/blodpropp_2002/kapitel3/3.3_Flebografi.pdf