Våra neurologer ger gärna intryck av att ingreppet i samband med CCSVI skulle vara mycket riskfyllt och de avråder från det. Dessutom går svenska neurologer (ja, utländska också...) och påstår att flera dött av ingreppen. Det är helt fel... Av alla de tusentals ingrepp som är gjorda hittills finns det kännedom om tre fall med komplikationer.
I det första fallet är det e
n amerikansk kvinna, 51-åriga Holly Shean, som dog på planet på väg hem från ett uppföljningsmöte i Stanford, Kalifornien. Hennes syster, Trudy Roughgarden, har mycket klart deklarerat att det inte var behandlingen hon dog av utan en hjärnblödning. Hon blev obducerad och inget tydde på att det skulle ha med ingreppen att göra. Holly som var rullstolsbunden och i dåligt skick hade också stentar inopererade (vid två olika tillfällen).
Det andra fallet rör en ung man, student från Californien, där en stent som inopererades lossnade från venväggen i i halsen och flöt iväg till höger kammare i hjärtat, vilket krävde en akut operation. Båda dessa patienter behandlades vid Stanford’s Catheterization and Angiography Center, (dvs. Stanford University Medical Center, Cardiovascular Research), och det var Dr Dake som utförde operationerna. Efter dessa incidenter avbröts ingreppen på Stanford, där Dr Dake är chef men de kommer snart att åter börja med dessa operationer i en studie. Dr Dake är högt hyllad i USA på grund av sitt stora intresse för patienternas bästa och sitt mod att våga ta ställning för CCSVI!
Ett tredje fall har nyligen rapporterats. 35-årige Mahir Mostic hade rest från Kanada till San Jose i Costa Rica i juni, efter atthans MS symtom förvärrats.
Mostic behandlades men eftersom venen säckade ihop igen sattes en stent in och Mostic åkte
tillbaka till Kanada. Men när hans symtom förvärrades fördes han i september med ambulans till St Catharines General Hospital. En blodpropp hade bildats kring stent, men de vägrade behandla komplikationerna vid denna tidpunkt.
I oktober återvände Mostic till Costa Rica efter att ha fått ihop pengar. En blodproppslösande läkemedel injicerades i stenten, men Mostic dog nästa dag. Detta har väckt problematiken ytterligare att inte få vård i sitt eget hemland.
Jag kan tillägga att Zamboni inte har opererat in några stentar, och han är tveksam till det i nuläget.
Vilka är då riskerna med ingreppet?
Det finns givetvis risker som vid alla ingrepp man gör. Främst är den största risken att man går in med kontrastvätska med jod, vilket kan ge allergiska reaktioner och njurproblem om man har nedsatt njurfunktion samt uttorkning. För relativt friska individer är det sällan några problem.
Det finns också en infektionsrisk eftersom man går in i en ven.
Läs mer här:
http://www.ltkronoberg.se/templates/LtKDocPage____27753.aspx
Ni kan också läsa om angiografi, som är samma procedur med skillnden att vid flebografi går man in i venen och med angiografi går man in i artären. Blodet rinner fortare i artärerna än i venerna.
http://www.ltkronoberg.se/templates/LtKDocPage____27754.aspx
Ni kan se mer här (på engelska)
http://www.youtube.com/watch?v=NtWiwCzQZmI&feature=fvw
De största frågetecknen är kring stentning, dvs man lägger in en stent, ett rostfritt, nätformat rör där förträngningen är om det inte går att lösa förträgningen med enbart ballongsprägning. Du kan säga till om du inte vill ha stentar inopererade, men det finns då risk för att förträgningen i venen kvarstår/återkommer.
En risk är också just det att förträngningen kan återkomma så du måste göra om proceduren. Risken för det är störst de följande tre månaderna efter ingreppet. De flest kliniker har en uppföljning ino 3-6 månader.
Som en jämförelse ska jag berätta en privat historia. Min 82-åriga mamma hade hjärtsvikt och fick lungödem och var illa ute med svåra andningsproblem. På grund av den belastning det orsakade fick hon därefter sex hjärtinfarkter vilket åtgärdades med tre ballongsprängningar (angioplastik i artär).
Trots att hon alltså var både gammal, sjuk och svag var själva ingreppet inga problem. Efter den andra ballongsprägningen fick hon senare en förträgning i stenten vilket ledde till en ny hjärtinfarkt (och ny ballongsprägning). Det säger lite om farligheten med dessa ingrepp...
Kanske är den största risken den att INTE bli åtgärdad???