 |
|
|
 |
|
Du kan läsa om Mariannes första Polenresa här; http://www.tell-us.se/35873017
Marianne i Polen, resa 2 
10. 2012-01-18När jag går ut till köket känner jag uppfordrande blickar bränna i ryggen. De kommer från ett ögonpar som sitter på en tomte som ser ut att sitta hur skönt som helst i en bokhylla med plats för mer än böcker. Kan inte förstå varför han sitter där och klagar på att jag inte gjort som det står i stadgarna: Städat bort julsakerna den 13 januari. Med tankens kraft för han över ett meddelande som handlar om ”vetenskaplig sanning”, ”beprövad erfarenhet”, ”vikten av konsekvent och lika behandling av alla rikets tomtar” och vådan av att ”ge alla tomtar falska förhoppningar om att slippa leva huvuddelen av sitt liv i julsakslådor”. Lika telepatiskt skickar jag över mitt svarsmeddelande till tomten som inte vill tänka i nya banor: - I fredags gjorde jag annat och resten av helgen med. Att du får en extra vecka i frihet kan du vara glad över! Du får chans att tänka nya tankar och få nya idéer. Om inte en och annan hade hållit sig utanför lådan och istället varit på hyllan och fått nya tankar, ja då hade jorden fortfarande varit platt! Kanske använder min i baken risfyllda tomte de kvarvarande dagarna till att formulera ett upprop till alla tomtar att säga Nej tack till jullådan och hitta nya vägar för att leva ett aktivt liv i en aktiv kropp? För inte sitter han väl fortfarande och vill bevara de gamla ”sanningarna” och planerar att larma Småtomtarnas Sällskap Mycket Status quo?
9. 2011-12-28 (äntligen  )Tiden går inte. Den åker i en röd Ferrari. Just nu är det OK vad mig beträffar eftersom jag guppar fram i ett hav av lediga dagar, där datum inte spelar någon roll av vikt. Alldeles nyss kom jag hem från osteopatbehandlingen. Oj, så bra kroppen mår av det! När jag satte mig i bilen och backade ut från parkeringsplatsen till den trafikerade gatan kändes det som om jag kunde vrida huvudet 360 grader. Så mycket behövdes ju inte utan jag stannade vid hälften ungefär. Inte bara huvudrörelseförmågan är bättre utan också resten av kroppen. Som om alla leder och muskelfästen har fått en rundsmörjning och blivit som fabriksnya. Balans och stadighet blir också ännu bättre ja, denna behandling är pricken över i till de andra två, Brunes och CCSVI. Hösten var tung och seg. Värst när jag kom hem från Teneriffa var kylan och mörkret. Att hålla igång dagarna med jobb, hem och barn tog alla krafter. Minnet av Solen, värmen och det ljuva livet gjorde också vardagarna ännu gråare och tristare. Hade inte varit dumt att ha två sådana resor till sol och värme om året… Men sakta, sakta kommer dagen att bli längre och graderna kommer att stiga. Säkert kommer det en vår 2012 också och om tiden håller sig kvar i sin röda Ferrari ska jag väl inte behöva sitta här och sucka så länge till …………………….?
8. 2011- 11-01Som ett slags kroppens default sitter den ständigt skinande solen och den sköna värmen. Med andra ord är det skånska novembervädret rätt plågsamt att leva i efter 4 veckor på Teneriffa. Men det är bara att ta sig igenom de kommande 5, 6 månaderna så ska det väl bli en bra temperatur här också? Det som hänt efter min CCSVI-behandling nr 2 i september är vad jag vet så här långt nog ”bara” det att cementkänslan i benen är borta. Vid flera tillfällen på Teneriffa tränade jag mer än vad jag egentligen orkade, ”tog ut mer än vad jag satt in” kraftmässigt. Ändå slapp jag den där känslan av tyngd i benen när jag gick. Det var svårt att låta kroppen vila när jag märkte träningsvärken i vänsterbenet! Har ett självträningsprogram med mig hem som jag också använde på helgerna förra månaden när rehab klinikens sjukgymnaster var lediga. Jag vill ju inte tappa den nyfunna styrkan. Vad jag inte vet utan mer hoppas är att mitt vänsteröga ska bli helt bra. Både neurologen i Lund och Jesus (inte originalet från Betlehem utan neurologen på kliniken på Teneriffa) uppmärksammade var att mitt vänsterögas pupill hoppade upp och ner när jag tittade riktigt åt vänster. Jag tycker att det definitivt är mycket bättre nu. Riktigt säker kan jag ju inte vara förrän en svensk neurolog bekräftat detta. Kanske då som ett under (även om den kanariske neurologen inte gav bot utan bara konstaterade ett faktum) eller som placebo. Fast om det blir klassat som placebo kanske jag trodde så mycket på behandlingen i Polen innan jag fått den att jag fick ögat sjukt redan före? Sen kunde jag se till att ta bort inbillningen efteråt så att det verkar som att ballongutvidgning av venförträngningar kan få bort MS-symptom? Ögats hoppande har inte orsakat något dubbelseende men det har varit tillräckligt mycket ofrivilliga rörelser med det så att jag känt att det var i olag. Vis efter den första venbehandlingen låter jag de närmaste månaderna gå innan jag är säker på eventuella resultat utöver betongkänslans försvinnande för en dryg månad sen. Så vänsteröga och annat eventuellt får alltså vänta och se tiden an! 7. 2011- 10-19Dagarna går undan och nu är det bara några få kvar innan det är söndag och dags att åka hem. Det har varit 4 veckor med massor av träning som har gjort nytta och gett muskler i det vänsterben som fullständigt glömt hur sådana känns. Samtidigt går jag ganska illa här. Vet inte om det är värmen som påverkar negativt på gångförmågan? I alla fall har jag gått betydligt sämre här än hemma. Som tur är med tanke på det risiga gåendet, har jag hyrt en el-moppe halva tiden. Det har gjort mig mobil på ett kul sätt! Solen lyser och det är nog uppe i 30 grader i solen, skönt! Dagens träning är över och nu blir det en tur på sta’n och sen en Baraquito på stranden i solnedgången. Det var allt för idag!
6. 2011- 10-19Sofie heter min sjukgymnast och hon är en av de människor som har stor del av att jag tagit ännu ett kliv mot mitt MS-fria liv. Ok, det är ju jag själv som gör jobbet men det är hon som lär mig att hitta och använda de rätta musklerna. Hon ser och påpekar när det blir fel och hon peppar mig att göra övningar jag trott vara helt omöjliga. Hade det funnit ett Nobelpris i gymnastik skulle det varit hennes! Livet här på rehab på Teneriffa är otroligt och fantastiskt! Det bästa är Solen och Värmen! Det bästa är baden i bassäng och i Atlanten! Det bästa är maten med de goda grönsakerna och frukterna! Det bästa är all träning! Det bästa är alla steg jag gått utan att halta! Det bästa är … På ännu en delad första plats får jag sätta alla trevliga människor jag träffar och alla kuliga aktiviteter efter ”arbetsdagens” slut och på helgerna. Att ha fått denna möjlighet direkt efter min CCSVI-behandling är en riktig fullträff! Aldrig förr har jag väl varit så tacksam och glad över att tillhöra Skånes landsting… Tyvärr är det så att det ena landstinget efter det andra slutar skicka sina MS-patienter på sådan här ”klimat rehab”. Besparingskraven hamnar här. En önsketanke är att alla som vill borde få chansen att komma hit eller till annan varm ort med professionell och individuellt anpassad sjukgymnastik. MS behöver inte vara något irreparabelt. CCSVI, Birgitta Brunes metoder, smart sjukgymnastik och träning av muskler, klok mat, vila i rätta doser, anti-stress som meditation och/eller psykolog som hjälper till sinnesro med mera. När ska neurologer och andra inse att broms”medicin” kanske är den sämsta lösningen för flertalet av oss?
5. 2011- 10-14Dag 11 på rehab, Teneriffa. Det finns en altan som hör till ”lägenheten” som vi är 2 att dela på. Ett Bouganvilleträd och ett Hibiskus dito som bägge har en palm till granne, hjälps åt att hålla denna uteplats i skugga. Just skugga är nog det som oftast behövs i denna hetta. Fast det går lättare att leva i värmen för varje dag som går. Denna rehab passar mig perfekt! Förutom det varma och sköna klimatet finns det mycken och välorganiserad träning. Alla har var sin sjukgymnast som man går igenom sin fysiska hälsostatus med och sen, i samråd med patienten, lägger hon upp ett träningsprogram och schema att följa. Dagligen går jag i olika grupper och stretchar och tränar mina förvånade muskler. Dagligen har jag också ett pass med min sjukgymnast. Hon hjälper mig att hitta de muskler som ska användas i olika situationer men som kroppen tycks ha glömt bort. Jag lär mig att gå för andra gången i mitt liv och jag är helt övertygad om att det är svårare denna gången! Maten här består av väldigt mycket grönsaker och frukt, solmogna och goda. Det finns naturligtvis en kötträtt och oftast fisk med åt den som det vill ha. Ja, livet här på rehab på Teneriffa passar mig som hand i hanske efter ccsvi-behandlingen!
4. 2011- 10-04
Himla många moln låg över Teneriffa idag såg vi timmen före landning. Väl nere på marken kunde vi konstatera 29 varma och ytterst klibbiga grader. Nu ligger rumskompisen och jag mer eller mindre utslagna efter att ha packat upp tillhörigheterna och hängt upp och lagt in i skåp och på hyllor. Tydligen kom dagens väder som en överraskning för alla och ska väl bytas ut mot en mer passande väderlek att göra muskelgymnastik i, under morgondagen. Annars är det väldans fint här med palmer, drivor av starkt lila blommande Bouganvilles och rejäla grupper med papegojblommor. Husen är vitkalkade i samma nyans som vittvätt i tvättmedelsreklam. Det spanska språket forsar fram ur de likaså spanska munnarna och är mycket lätta att missförstå. Men här på Vintersol tycks alla prata svenska. Utöver palmer och exotiskt blommande växter finns här några pooler. Det mesta väntar på morgondagen då alla aktiviteter dras igång. Vänsterbenets slappa muskler ser med förtröstan och tillit upp mot jugular- och azygosvener: Veni vidi vici!
3. 2011- 09-30
Så där ja, nu har jag varit hemma en vecka. Tre dagar har jag arbetat också men har haft två semesterdagar med mycket lugnt tempo. Har egentligen inte haft så uppseendeväckande förbättringar denna gång. På morgonen dagen efter ingreppet klev jag in i duschen och vred snart upp värmen på vattnet! Det som var en varm dusch dagen före kändes alldeles för kallt nu. Alltså gick det snabbt att få tillbaka den rätta termostaten i kroppen, tack för det! Efter en dag på mitt arbete kände jag att benen är OK igen. Den där cementkänslan som började komma tillbaka på eftermiddagarna är puts väck och det är jag väldigt glad över! En kollega frågade mig hur jag kände det i kroppen efter den nya behandlingen. Jag berättade att det inte alls är så mycket som efter förra gången och sa också - Kolla mitt vänsterben! Minns du hur högt jag kunde lyfta det förra sommaren och nu kan jag bara så här, sa jag och lyfte upp låret med böj på knäet. Sen skrattade vi båda för det gick precis lika högt som efter förra behandlingen... Och precis som då kommer tydligen inte alla förbättringar genast. Nu går jag här hemma och städar och tvättar i ett vilsamt ultrarapid. Vid 7-tiden på morgonen på tisdag ska jag lyfta med det plan som lämnar Kastrup för Teneriffa. Där har jag aldrig varit förut så det blir spännande. Mina än så länge ovetande och halvsovande muskler i vänsterbenet ska stretcha upp sig till Schwartzeneggerstatus, har jag tänkt. Min tanke är också att lämna D-vitaminerna hemma för nog ska väl solen räcka till?! Kanske blir det en och annan fiskbit i magen också? Har tagit ett beslut om att bli en tolerant vegetarian eftersom fisk ju är så nyttigt och jag ändå stoppar i mig Omega 3......
2. 2011- 09-21
På förmiddagen kom han i vårt rum, dr Zarebinski, för att delge oss dopplerresultatet. Först var det min tur och till min förvåning fick jag veta att Doppler inte visade vare sig reflux eller restenos. Men visst kunde han förstå om jag var besviken, jag hade ju varit så säker på restenos. Och om jag insisterade så skulle jag få en venografi. Jag tänkte efter någon nanosekund och sa sedan att jag insisterade. Så jag skulle bli kallad senare på eftermiddagen för behandling. Dr Zarebinski vände sig till min rumskompis och förklarade att hennes Doppler visade både reflux och restenos så hon var ett solklart fall för ny venografi. Väl nere i operationssalen började behandlingen med att Dr Z nästan genast på min högra jugular hittade restenos! Han utvidgade länge och väl med ballonger men det räckte inte utan han fick ta en ”Cutting” balloon. Den fungerade bra och flödet blev mycket bra efter det. I vänster jugular och i azygos var flödet som det ska vara. Väl uppe på rummet började så 4 långa timmar orörlig och på rygg. Efter kl 10 på kvällen fick jag ligga på vänster och/eller höger som omväxling men stanna kvar i sängen till morgonen. Det var de tuffaste timmarna på hela resan. Min rumskompis gick det tvärtom för. Hon hade varken reflux eller restenos, trots att Doppler visade på motsatsen. Nu ska min medföljande väninna U och jag se till att komma i säng innan vi somnar. Imorgon bär det av hemåt!
1. 2011- 09-19
Dag 1 på kliniken är förvisso inte slut. Har fått gjort Dopplerundersökningen som inte visade några ”fel”, blockeringar, reflux eller så. Mitt blodtryck var lite högt men sjukskötaren trodde att förklaringen var hans långvariga sökande efter en ven som inte gav mer än några långsamma droppar blod. Men det lyckades till slut att få ihop den mängd som behövdes. Han tog också EKG och vad jag förstod var hjärtat i ordning. Efter allt detta var det dags att vänta på nästa röntgen, MRV. Tyvärr gick denna apparat sönder och vi 3 som kommit idag ska transporteras till sta’n, Warszawa som ligger 3 mil härifrån för att bli röntgade på stadens sjukhus och få vår magnetröntgen. Vi 3 är en tjej från USA och en kille från Finland. Killen är här för sin första behandling medan vi andra två närmast väl kan betraktas som proffs i att bli venbehandlade. Stämningen är god och personalen lika vänlig och hjälpsam som förra gången. -- Nu har vi kommit hem till kliniken igen, skönt. Det är inte kul att ligga och lystna på det väldiga oljudet magnetkameran för. Förmodligen var denna apparat nyare och mer effektiv. Det tog nog inte mer än 20 minuter för oss var. Koordinatorn här berättade att det ibland kom patienter på check up som var säkra på att de hade restenos eftersom de var så mycket sämre. Ändå visade det sig att så inte var fallet. Andra patienter kunde säga att de fortfarande mådde mycket bra och att de inte hade restenos. Sen visade det sig att också de hade fel och att ett nytt ingrepp behövdes. Restenos eller inte? Svaret kommer imorgon?
|
|
 |