Järn i hjärnan
Det har länge funnits kunskap om att MS-patienter haft höga halter av järn i plackområdena i hjärnan. Ingen har tagit reda på varför utan man har antagit att det var en restprodukt av immunsjukdomen. För Zamboni blev det istället en ledtråd. Han tyckte det var otroligt att järninlagringarna fanns just runt vener. Han misstänkte att det tydde på en dysfunktion av avrinningen från venen. Järn i hjärnan är mycket farligt! Det kan skapa celldöd, inflammationer och immunsystemfel.
Att järnfyndigheter i hjärnan kunde orsaka MS rapporterade forskare Rohit Bakshi från University i Buffalo (USA) om resultaten för American Neurological Association i San Francisco 2003.. Resultaten kommer från studier av hjärnan med en specialiserad magnetisk resonanstomografi (MRT)-enhet. Om vi ska behandla denna sjukdom, måste vi veta skadorna. Traditionellt trodde vi MS var absolut en vitsubstans-sjukdom. men vi fann celler som förtvivnat i grå struktur djupt i hjärnan hos MS-patienter. I dessa områden finns onormalt höga halter av järn. Det är ännu inte klart att järnet är orsaken till hjärnskador. Det kan vara så att döende hjärnceller lämna ett spår av järn. Vi misstänker att MS-patienter har defekt blod-hjärn-barriär, cellager som ska förhindra potentiellt giftiga ämnen från att komma in i hjärnan," säger Bakshi. "Överdriven järninlagring i hjärnan kan skada djupa grå substans strukturer." Om järn är orsaken tycks det möjligt att göra något åt det. Bakshi team undersöker två idéer. Den första är helt enkelt att avlägsna överskott av järn från patienterna och sedan utforma ett sätt att förhindra att framtida järn bildas. Om detta är opraktiskt, kan det vara möjligt att förhindra järn från att döda hjärnceller. Ett överskott av järn kan orsaka fria radikaler - mycket reaktiva molekyler som skadar hjärnceller. Antioxidanter - som vitamin C och E, eller ännu mer kraftfulla medel - kan torka upp fria radikaler. Även om järnfyndigheter är effekten, snarare än orsaken, av hjärnan celldöd erbjuder studien fortfarande ett sätt att mäta svårighetsgraden av MS och effekten av nya behandlingar.
Efter Zambonis upptäckt åkte professor Rohit Bakshi (nu Harvard University) till Ferrara universitet för att diskutera hur hans decenniumlånga studie av järninlagringar i MS hjärnor kunde sammanflätas med Dr Zamboni forskning:
För mycket järn, mer allvarlig sjukdom
Zamboni, och Bakshis slutsatser kan sammanflätas med resultaten från neurologen Fabrizio Salvis, som har upprättat ett hypotetiskt samband mellan stenos i venösa kärl i hjärnan järnackumulering och uppkomsten av MS.
De nuvarande terapierna är inte effektiva i att stoppa neurodegeneration Bakshi kunde med en magnetkamera mäta den faktiska koncentrationen av järn i hjärnan, en åtgärd som tidigare bara kunnat göras under obduktioner. Järndepåerna i placken var förenade, och ju mer järn desto mer värre effekterna av sjukdomen. Studier har visat att onormal förekomst av järn påverkar den vitaoch grå substansen och har en tendens att orsaka atrofi av vissa områden av hjärnan.
Järninlagringar i hjärnan är inte samma sak som höga järnhalter i blodet. Man kan ha blodbrist och ändå ha MS. Det handlar heller inte om att äta järnrik mat Dr Mark Haacke har tagit upp detta för oss. Det handlar om avbrott i blod-hjärnbarriären och endoplasmiska partiklar som deponeras i hjärnvävnad. En lösning kan vara att ta bort venös stenos och läka blodhjärnbarriären (BBB).
Haacke med fler har studerat det närmare. Det senaste århundradet har intresset i att utreda järn i hjärnan och dess roll i hjärnans funktion och sjukdomar. Det är väl känt att järn ackumuleras i hjärnan för personer med Huntingtons sjukdom, Parkinsons sjukdom, Alzheimers sjukdom, multipel skleros, kronisk blödning, hjärninfarkt, anemi, talassemi, hemokromatos, Hallervorden-Spatz, Downs syndrom, Aids och i ögat för människor med makuladegeneration. Mäta mängden av nonheme järn i kroppen kan mycket väl leda till inte bara en bättre förståelse av sjukdomsförloppet, utan också en möjlighet att förutsäga utvecklingen. Eftersom det finns många former av järn i hjärnan, separera dem och kvantifiera varje typ är en stor utmaning. I denna översyn presenterar vi vår förståelse av försök att mäta hjärnans järn och möjligheterna att göra detta med magnetisk resonanstomografi. Specifikt undersöker vi svaret från MR-synlig järn i vävnader. Dessa bilder tycks korrelera med hjärnan järnhalt, kanske ferritin särskilt, men har fortfarande inte lyckats utnyttjas för att korrekt och precist kvantifiera hjärnan järn.
http://www.webmd.com/multiple-sclerosis/news/20031022/multiple-sclerosis-tied-to-iron-in-brain
http://www.facebook.com/#!/notes/ccsvi-in-multiple-sclerosis/harvard-professor-visits-dr-zamboni-in-italy-the-more-iron-the-more-severe-the-d/440677992210
Zivadinov med fler har tittat på CCSVI och genom en hög grad av cerebral venös reflux som kan leda till ökad järninlagring i hjärnan. Syftet med deras studie var att undersöka sambandet mellan CCSVI och järn i hjärnan hos MS-patienter genom att korrelera venös hemodynamiska (VH) parametrar och järn koncentration i djup-grå substans och att preliminärt fastställa förhållandet mellan järn och MRT-resultat.Hos MS-patienter var den högre järnkoncentrationen i bakre delen av kärnan i thalamus, thalamus, Globus pallidus, och hippocampus som rör ett större antal VH kriterier Järnkoncentrationen relaterade till sjukdomsperiodens längd och ökad invaliditet, mätt med EDSS och MSFC, och ökade MRI lesioner och minskad hjärnvolym. Resultaten visar att CCSVI kan vara en viktig mekanism relaterad till järn i hjärnparenkymet hos MS-patienter. I sin tur är järn, mätt som SWI, en blygsam till stark prediktor av invaliditetskadans volym och atrofiutveckling hos patienter med MS.
Flera intressanta artiklar pekar mot andra funktioner i samband med venösa förträngningar så som små tromboser och järnutfällningar. Barn med tidig hjärninfarkt och barn som drabbats av svåra ischemiska trauman (syrebrist) visade på ökningar i järnhalt i de basala ganglierna, thalamus och vit substans. Järnutfällningarna var också förenade med periventriculär glios (ökat antal astrocyter).
I dessa "barnfall" har Desferrioximine använts, en medicin som tar bort järnöverskott från kroppen (kallas järnkelatkomplexbildare), för att minimera skador för patienter som genomgått hjärt-lungräddning.
Dessa resultat stämmer också med det faktum att vissa MS-lesioner visar på järnlagringar. Det har inte bevisats ännu men man kan anta att MS-lesioner med höga järnhalter kan representera ischemisk skadad vävnad och motsvara de lägsta blodvolymerna. Ischemisk innebär att vävnaderna inte får tillräckligt med blod, det vill säga störd blodcirkulation.
Zamboni talar om att ökning av järn ses i kronisk venös sjukdom för patienter som är bärare av HFE, dvs. förändringar i gener C282Y och H63D. Frisättningen av järn, kan alltså fungera som ett inflammationstillstånd. Järn kan spela en stor roll i att ta fram fria radikaler.
Jag hittade en artikel om järn i hjärnan från 2000 där det står att onormala järninlagringar i sjuka hjärnområden och förändringar i järnrelaterade proteiner har rapporterats i många neurodegenerativa sjukdomar som Hallervorden-Spatz syndrom, Alzheimers sjukdom, Parkinsons och Friedreichs ataxi. Det finns starka starka bevis för järnmedierad oxidativ skada som främsta bidragsgivare till celldöd i dessa sjukdomar. För demyeliniserande sjukdomar (som MS) motiveras särskilt studier relaterade till just järn. Oligodendrocyter (som också producerar myelin) måste ha ett relativt hög och konstant tillgång till järn. Hög syraanvändning, hög täthet av lipider och hög järnhalt i vit substans bidrar till att öka risken för oxidativ skada.
http://nro.sagepub.com/cgi/content/abstract/6/6/435
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20351672
Första gången jag hörde talas om järn i hjärnan var i samband med att den engelsk neurologprofessorn Lawrence Steinman upptäckt att blodtrycksmedicinen Lisinopril kunde hjälpa vid MS.
http://med.stanford.edu/ism/2009/august/lisinopril.html
EN FRÅGA STÄLLDES OM JÄRNET I HJÄRNAN...
Frågan:
Jag har läst många artiklar som säger att personer med MS
har toxiska halter av järn i hjärnan. Hur vet jag att det är säkert för mig att ta järntillskott?
Svaret: Det finns ännu inga tydliga bevis för att någon har giftiga halter av järn i hjärnan. Nästan alla neurologiska sjukdomar som är kroniska som Parkinsons, Alzheimers sjukdom och till och med sent MS är förknippade med vad som verkar vara ökad järninlagrinar i hjärnan på MRT och i vissa patologiska studier. Det är mycket osannolikt att järntillskott i vår kost skulle komma in i hjärnan. Vanligaste källan till järn är blödning (eftersom järn är associerat med hemoglobin, ger den förmåga att transportera syre) eller från inflammation och detta järn hittas inte löst liggande runt om var som helst, utan snarare finns runt mikroglia cellerna i
hjärnan. Det mesta järnöverskottet absorberas dåligt och hamnar i avföringen varför järntillskott vanligen förknippas med tarmproblem. Det senare gäller särskilt personer som har järnbrist och fått det förskrivet. Det mesta
järn i vitaminpreparat har så låg halt att det inte finns anledning till oro för att rubba magen eller tarmen. Om tillägg har ordinerats, ska du ta dem för det de är till för, att hjälpa blodsystemet.
https://msors.mssociety.ca/CATv2/PDFs/Chapter610/May_Newsletter_2010.pdf.pdf